Jag har sett på olika bloggar att folk har börjat samanfatta året på sina bloggar. jag brukar oftast vänta tills själva nyårsafton men whatahell, varför inte nu? det här året har varit... mycket blandade känslor. första halvåret mådde jag som sämst. det började med att allting gick dåligt i skolan, dåliga resultat på prov ledde till att jag blev opeppad till att plugga. och jag som alltid har varit VG/MVG-eleven och hade så mycket press på mig, det funkade liksom inte till slut. med press från skolan och press hemifrån så sprack det bara. jag fick nöja mig med G på prov och i betyg men det tog ett tag att vänja mig vid det. det blev heller inte lättare utav situationen i skolan/klassen och mitt trasiga förhållande utanför som jag försökte kämpa för på någon nivå. allt detta resulterade i dålig sömn, dåliga matvanor och till slut sprack det. jag hade nått botten och kände inte att jag hade någonting att kämpa för. så jag fick hjälp att klättra uppåt, hjälp i form av en person som heter Teresa som jag gick till en gång i veckan resten utav terminen. det var en jobbig tid. inte ens dansen gjorde mig glad då.

men sen kom sommaren och jag slutade besöka henne. jag kände på något sätt att jag kunde klara mig på egna ben och efter att ha kommit ut ur det 4e förhållandet med samma person hade jag helt plötsligt en massa självförtroende och jag började tycka om mig själv igen. jag bestämde mig för att ha en rolig sommar, eller göra den till det bästa iallafall. den gick otroligt fort och i slutet av sommaren hade jag hittat mig själv igen. jag var glad, jag skrattade och jag vågade vara mig själv igen.

på något sätt hittade vi tillbaka till varandra (vilket jag trodde var omöjligt) och efter att det ena lett till det andra så var vi back on track igen, bättre än någonsin! nu under hösten har det känts som att det bara blivit bättre för varje månad som gått. skolan började igen och jag nöjde mig fortfarande med godkänt. fast det kunde hände att jag gick väl godkänt ibland också. de dagarna var jag riktigt stolt över mig själv. men jag visade det förståss inte för någon.

under hösten har jag kommit närmre med folk jag inte umgåts med så mycket innan, och kommit ifrån folk jag stått väldigt nära. visst är det synd att förlora vänner men det är en vanlig sak i livet, man måste byta vänner ibland för att se vilka som är på riktigt. en person som jag vet är på rikigt är en vän som jag gått igenom eld och vatten med. jag trodde verkligen aldrig att vi skulle prata med varandra igen men nu har vi hittat tillbaka och jag har saknat henne fruktansvärt mycket. hon vet nog vem hon är :).

så ja, hur mår jag idag då? väldigt bra faktiskt. jag har lärt mig att ta dagen som den kommer och inte bli förvånad om någonting dåligt händer. min mamma, som är väldigt klok sa till mig i våras att det är viktigt att acceptera att man mår dåligt för det är en del utav livet. hur skulle livet se ut om man ständigt mådde bra? och efter en tiden man mått som sämst så blir det alltid bättre. jag tyckte att det var väldigt smart sagt och jag har börjat tänka så själv.

jag vet idag vilka mina riktiga vänner är och jag vet vilka utav dem som får mig att må bra. dessutom har jag världens bästa pojkvän som får mig att må väldigt bra. jag är otroligt tacksam för det här året, för allt jag har fått gå igenom och att jag kom ut ur det stark. för även om jag haft vänner bredvid mig som hjälp till så har jag faktiskt klättrat upp på mina egna fötter.

det här blev ett väldigt personligt inlägg som jag kanske kommer att radera senare när jag ångrat mig men det kändes rätt skönt att skriva av sig det här. många tror att de vet vem jag är, att jag har hur bra självförtroende/självkänsla som helst men om ni har läst det här (duktiga ni har varit! haha) så ser ni att det faktiskt inte är så. men jag tänker faktiskt säga att jag är ganska stolt över mig själv, om man får säga så? tack för mig :).