Okej, min kärlek till vintern & snön försvann lika snabbt som den kom. efter skridsko-åkandet på studenternas och ihjälfrysta tår så ville jag bara hem och aldrig mer gå ut. men jag var fortfarande ganska nöjd eftersom jag inte ramlat nån'ting och alla andra ramlat hela tiden. då, när jag minst anar det och är på väg ner på stan så ligger jag sekunden efter med fötterna rakt upp i luften och huvudet/rumpan på marken. anna började garva som ett mongo och höll nästan på att kissa på sig och jag dog jag med. fyfan alltså.

sen blev det iaf en cupidosallad, ny jacka åt anna och lite julklappstittning. när jag kommer hem så upptäcker jag att min bärbara dator har KRASHAT! kul, den frös säkert ihjäl eller dog när jag ramlade ner på marken. faan alltså, har ju halva mitt liv där inne i den mockajängen.